Jag är nyvaken och klockan är 18, det är ju förjävligt, men somnar man 8 på morgonen kanske de inte är så konstigt.
Men de är jäkligt trist på natten ibland, då kan man ju inte vara högljudd eller prata med någon.
Men ibland är det skönt att bara vara, alla andra sover och de behöver inte bry sig om vad jag sysslar med, de är ju inte fel det heller ibland :)
Jag försöker vända tillbaka dygnet, men när man ska gå upp på morgonen vill jag verkligen inte, då snoozar jag i flera timmar eftersom jag ändå inte vet vad jag ska göra uppe.
If you snooze you loose, sägs det ju...
Bara för att försöka göra lite nytta denna dagen så får jag dra iväg och träna helt enkelt :)
Ps. Jag gör en extra armhävning för dig Emelie ;)
13 oktober 2008
Why does my soul feel so bad?
Nu var man 19 år då, kan vara en av de onödigaste födelsedagar, om nu en födelsedag kan vara onödig?
Men ni förstår vad jag menar, jag får liksom inte göra nåt som jag tidigare inte fått göra, som att börja köra moppe, övningsköra, gå in på systemet, inget sånt spännande.
Men dagen gick rätt segt, jag satt och väntade på att de skulle plinga på dörren och någon skulle överraska mig med något, men de kom aldrig någon överraskning...
Men farmor och farfar kom och jag fick finfina blommor som hade plockats i deras fina trädgård, det var rosor och hela kalaset.
Fick lite mera blommor, pengar och en korsords tidning.
Jag är nog mest nöjd över den, tidningen alltså, jag har t.om. skaffat mig ett korsords lexikon, det ni!
Så om 60 år är jag den som har purfärskt minne och får friska upp era minnen, det sägs ju att om man löser korsord ofta så förhindrar man att bli dement senare i livet, det är bra skit!
Min kära granne Emelie kom senare på kvällskvisten, vi köpte oss lite godis och kollade lite på vampyrfilmerna på 2:an, "skräckfilmer" som det var satt vi mest och skrattade åt de gamla godingarna.
Söndagen spenderades i sängen, kollade på gamla repriser och sov om vartannat, hade ingen direkt lust att gå upp.
Men jag var sugen på att träna så jag och grannen drog iväg på step up, men det var ingen höjdare faktiskt... Det var skittråkigt faktiskt, hade varken lust eller ork att ta i. Konstigt att man ibland tycker det är jättekul, andra dagar vill man bara gå därifrån. I slutet av passet sa den klämkäcka ledaren "guuuud va snabbt det gick idag!", med världens största leende på läpparna. Jag svarade med en suck och tyckte att de 75 minuterna kändes som 75 år...
Tack vare den underbara arbetslösheten känns det som jag har tappat mig själv, jag är inte den vanliga, spralliga,högljudda och glada Amanda jag brukar vara. Jag vet inte om det är måndag eller torsdag, alla dagar ser likadana ut. Jag kan inte ens fejka ett leende längre, jag känner mig helt blank, känner ingen ilska eller glädje, jag bara är.
Fy fan va trist jag är, jag vill inte falla in i dvala som alla andra i den här jävla stan!
Godnatt då, fan.
Men ni förstår vad jag menar, jag får liksom inte göra nåt som jag tidigare inte fått göra, som att börja köra moppe, övningsköra, gå in på systemet, inget sånt spännande.
Men dagen gick rätt segt, jag satt och väntade på att de skulle plinga på dörren och någon skulle överraska mig med något, men de kom aldrig någon överraskning...
Men farmor och farfar kom och jag fick finfina blommor som hade plockats i deras fina trädgård, det var rosor och hela kalaset.
Fick lite mera blommor, pengar och en korsords tidning.
Jag är nog mest nöjd över den, tidningen alltså, jag har t.om. skaffat mig ett korsords lexikon, det ni!
Så om 60 år är jag den som har purfärskt minne och får friska upp era minnen, det sägs ju att om man löser korsord ofta så förhindrar man att bli dement senare i livet, det är bra skit!
Min kära granne Emelie kom senare på kvällskvisten, vi köpte oss lite godis och kollade lite på vampyrfilmerna på 2:an, "skräckfilmer" som det var satt vi mest och skrattade åt de gamla godingarna.
Söndagen spenderades i sängen, kollade på gamla repriser och sov om vartannat, hade ingen direkt lust att gå upp.
Men jag var sugen på att träna så jag och grannen drog iväg på step up, men det var ingen höjdare faktiskt... Det var skittråkigt faktiskt, hade varken lust eller ork att ta i. Konstigt att man ibland tycker det är jättekul, andra dagar vill man bara gå därifrån. I slutet av passet sa den klämkäcka ledaren "guuuud va snabbt det gick idag!", med världens största leende på läpparna. Jag svarade med en suck och tyckte att de 75 minuterna kändes som 75 år...
Tack vare den underbara arbetslösheten känns det som jag har tappat mig själv, jag är inte den vanliga, spralliga,högljudda och glada Amanda jag brukar vara. Jag vet inte om det är måndag eller torsdag, alla dagar ser likadana ut. Jag kan inte ens fejka ett leende längre, jag känner mig helt blank, känner ingen ilska eller glädje, jag bara är.
Fy fan va trist jag är, jag vill inte falla in i dvala som alla andra i den här jävla stan!
Godnatt då, fan.
11 oktober 2008
Dags att börja pensionsspara
Fan jag är kass på att skriva, jag har faktiskt inte haft nån lust om jag ska vara ärlig...
Jag är fortfarande kvar här i metropolen, jag måste erkänna att jag har tappat stinget, livsgnistan, suget, ja ni förstår.
Jag fyller år idag men jag känner mig lite ledsen, ledsen på mig själv.
För första gången i mitt 18/19-åriga liv har jag inte längtat till min födelsedag, det kanske är beviset på att man börjar bli vuxen dvs - tråkig.
Var hos tandläkarn igår, hade inte ett enda hål sådeså!
Påtal om de... så har jag har aldrig haft samma tandläkare/tandsköterska i hela mitt liv.
Vafan, brukar man inte ha samma hela sitt liv? Eller är jag ute och cyklar, alla andra säger ju att de har de(?) Men jag kanske har sjukt dålig andedräkt, skeva tänder eller bara är en hemsk människa, kanske därför jag får nya hela tiden, de står inte ut med mig helt enkelt.
Haha, man kan ju spekulera i de hur länge som helst, så mycket fritid har jag mina damer och herrar!
Men för att sakteliga återgå till den stora dagen så kommer min farmor kommer senare för att fira lilla mig, hon får mig alltid på bra humör, hon är grrrreat!
Jag ska nog ta mig en tupplur nu, man kan ju inte vara grinig på sin egna födelsedag, de ska jag inte vara, på återseende då!
Nattinuffsan.
Jag är fortfarande kvar här i metropolen, jag måste erkänna att jag har tappat stinget, livsgnistan, suget, ja ni förstår.
Jag fyller år idag men jag känner mig lite ledsen, ledsen på mig själv.
För första gången i mitt 18/19-åriga liv har jag inte längtat till min födelsedag, det kanske är beviset på att man börjar bli vuxen dvs - tråkig.
Var hos tandläkarn igår, hade inte ett enda hål sådeså!
Påtal om de... så har jag har aldrig haft samma tandläkare/tandsköterska i hela mitt liv.
Vafan, brukar man inte ha samma hela sitt liv? Eller är jag ute och cyklar, alla andra säger ju att de har de(?) Men jag kanske har sjukt dålig andedräkt, skeva tänder eller bara är en hemsk människa, kanske därför jag får nya hela tiden, de står inte ut med mig helt enkelt.
Haha, man kan ju spekulera i de hur länge som helst, så mycket fritid har jag mina damer och herrar!
Men för att sakteliga återgå till den stora dagen så kommer min farmor kommer senare för att fira lilla mig, hon får mig alltid på bra humör, hon är grrrreat!
Jag ska nog ta mig en tupplur nu, man kan ju inte vara grinig på sin egna födelsedag, de ska jag inte vara, på återseende då!
Nattinuffsan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)