Upp som en sol ner som en pannkaka

Nu sitter jag i soffan med Jenny, med varsin dator. Lite lagomt nördiga är vi.
Jenny lagade amerikanska pannkakor till mig förut, smakade som det skulle. Dvs väldigt gött.

Såg förövrigt en kvinna med massa kassar som ramlade förut, framlänges! Mitt framför ingången till en butik. Det var de roligaste fallet jag sett på länge faktiskt. Men det roligaste var nog ljudet hon fick fram, ett ganska högt; "OUFFFFFF!"
Jag kunde inte hålla mig för skratt, så jag antar att jag får skämmas. Men det var faktiskt inte bara jag som gjorde det. Det var ett så sjukt oturligt ställe att ramla på, alla på spårvagnshållplatserna såg det. Stackarn, hon fick nog inte köpt mycket i den butiken...

Nu ska vi kolla "På Spåret", kärringar som vi är =)

Guldbaggen 2010.

Helgen var bra, förutom att jag låg inne med världens bakfylla igår. Att man aldrig lär sig, fast jag kör ju ändå den där varannan vatten.
Eller det tror man att man gör, men i själva verket kanske jag tar var fjärde vatten...?

Ikväll är det Guldbaggegala, så vi ska slå på stort och göra kladdkaka.
Saken blir inte sämre av att Johan Glans är kvällens värd.

Ha de!

Galej

Nu sitter jag i min nya byxdress i min nya dubbelsäng, i min nya lägenhet.
Jag väntar på att spegeln ska bli tillgänglig för ikväll ska vi fira Christin som fyller 21 år!
Upp till tjejerna på Torshov, sen vidare till en bar som den andra Amanda säger att där, där är ALLA snygga män i Oslo. Vi får väl se, vi får väl se...

På onsdag kommer min älskade Jenny, och som jag längtar dit!

Ha en bra kväll, det ska i alla fall jag.

Golden oldies

Har varit så rastlös idag och tänkt på allt mellan himmel och jord.
Mycket över gymnasietiden, jädrar va gött vi hade det!
Spenderade halva dagarna i cafét på skolan, där satt vi med våra pappmuggar fulla med kaffe eller te.
Pratade om allt möjligt från killar till fester till meningen med livet.
Åh vad jag saknar det, och er!

King Curtis

Joy, I have been nice to you, but now...I'm comin' to the edge!

TeaLounge

Sitter just nu på mysiga TeaLounge, som bara ligger några meter från lägenheten.
Eftersom våran granne har upptäckt att vi snålskjutsar så fick vi dra iväg hit för att utnyttja internets alla möjligheter.
Dricker förövrigt ett förjävla dåligt te, jag tror det är förgiftat...

Hände en konstig grej alldeles nyss förresten...
Min telefon ringde precis när jag kom in, jag trodde det skulle vara från nått jobb eller liknande.
Men det var en norsk kille som frågade vart jag var någonstans, om jag skulle komma snart. Jag fattade inte vad han pratade om. Han sa att vi hade pratats vid, fatta inte om han menade över nätet eller telefon eller nåt. Att vi skulle mötas på en restaurang nu, och om jag var sen.
Jag sa att han hade ringt fel, men han sa att det var rätt och att vi hade avtalat en tid.
Han var helt säker på sin sak, jag kan verkligen inte minnas att jag avtalat tid med nån random.
Kanske har jag blivit lurad av nån? Jävla konstigt samtal var det, det är en sak som är säker.

1 mars börjar jag mitt nya jobb, känns skitbra!
Då börjar mitt nya liv, för hundraelfte gången...

Kriget med mig själv.

Den som sa att människan är ett djur hade helt rätt, man kan jämföra oss med sjöstjärnor, som enligt uppgift helt saknar hjärna.
Människan råkar bara vara det sällsynta djur som har kläder och skor.
Jag och ni-vet-vem är egentligen bara två djur som är för stolta för att erkänna det uppenbara.

Jag går på det varenda gång, hur kan man vara så sjuhelvetes dum?
Kanske är jag en sån person som alltid vill ha det man inte kan få?

Man vill ju inte vara en sån där jobbig människa som spyr ut alla känslor för allmän beskådning.
Men jag är rätt säker på att ni som läser detta är den fina skaran människor som är mina vänner.

Kram från en sjöstjärna.

Gästbloggare

Stavfel, grammatikfel ja ett inlägg Amanda aldrig skulle skriva med andra ord. Emelie här och jag tänkte gästblogga lite i min goda vän blogg för vi kolla just nu på Lets Dance och ja dessa svenska serier är jag inte så förtjust i! Men amanda diggart hårt och länge.

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva så detta får bli ett värdelöst inlägg som ingen bryr sig om. Så jag tänkte att jag berättare en historia från förr då jag och amanda var små underbara änglar till barn. Det börja med att vi alltid ville tjäna pengar så vi gjorde olika stånd med teckningar och blommor. Dock var de våra små syskon som handla för ca 1 krona så vi bestämde oss för att tjäna en stor summa pengar så vi tog vårt pick och pack och började vår vandring till miljonerna vi skulle tjäna, hm trodde vi allafall.

Vi tänkte fortfarande i banan att vuxna människor gillar ju blommor så vi kom på en bra plan att pocka de finast blommorna vi hitta och gjorde en bukett och plingade på första dörren. En kvinna öppnar och vi brer på vårt vackraste leende med skitiga kinder och tänder som är tappade här och där och frågar snäll om damen vill köpa en bukett av dessa fina blommor. Då hon utbrister i, är inte de där mina blommor, har ni plockat blommorna i min rabatt och nu undrar ni om ja vill köpa mina egna blommor?

Jag och amanda vänder oss och kollar på varandra och svarar ja. Kvinnan i dörren stänger och vi försvinner fort därifrån. Vad tänkte vi där?!

Aja vi kom på lite mer roliga saker som amanda får skriva om någon gång.
Tack och hej ! Emelie