Har precis kommit hem efter en dag på jobbet.
Efter jobbet gick jag till Starbucks och köpte mig te & macka och gick till en park, där satt jag och läste "När Lucy Sullivan skulle gifta sig", som jag lånat av Lollo som i sin tur lånat den av sin syster. För den som undrar...
I närmare 2½ timme satt jag där och hade det gött i solen, inbillar mig nu att jag har fått lite färg, men det är fortfarande oklart om fallet är så.
Mitt under min überseriösa park-läsning sätter det sig ett par på bänkarna mittemot mig, kvinnan ser fly förbannad ut, mannen försöker göra puppy-eyes (funka sådär).
Han börjar prata lite lugnt med henne och hon flyger upp från bänken och bara börjar skrika emot vad han än säger, hon börjar vifta med armar och hela kalaset.
Örfil på örfil delar hon ut, han är lugn som en filbunke och rör inte en min, de håller på i uppåt 10 minuter.
Jag sitter där och låtsasläser medan jag tjuvkikar genom solglasögonen, helt fascinerad över spektaklet. Det var ganska dramatiskt om jag får säga det själv!
Eftersom min spanska är rätt knagglig förstod jag förstås inte ett dyft, men spännande var det iallafall!
Spanskarna är ett känsligt folkslag, vi får inte glömma de, jag gissar på att han har haft någon slags kärleksaffär av nåt slag...
Nog om det, jag är ledig fram tills på tisdag och de känns så bra att jag inte ens kan förklara! Påsk är förjävla bra ibland!
Jag slipper prata i telefon på hela 4 dagar!
Ikväll vet jag inte hur planen ser ut ännu, men det ska väl redas ut så småningom det också, får se om utgången blir idag eller imörn.
Det tål att tänkas på mitt herrskap!
Sup o svälj, det är helg! Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar