Första parkett

Det fräcka jag vill komma fram till inatt är att i torsdags (dagen efter Barcelona vann CL) så landade ju laget i Barcelona.
Detta skulle ju förstås firas här i byn, vilket vi inte visste ett skit om. Spanskan som spökar där igen.

Jag ligger iaf och tar min dagliga tupplur då jag plötsligt hör massa skrik och rop, jag hoppar ut på balkongen nyvaken och mosig.
Hejar lite lätt på hotellgrannarna som kollar lite fundersamt på mig. Ser att det är förjävla mkt folk på gatorna, avspärrat och allt var det.
Antar som vanligt att det är dessa eviga demonstrationer.
Väcker sedan Ida & Johanna då vi måste fixa oss inför avskedsfesten.
Vi fixar med fixet, sen börjar det tjutas med sirener, tutor och allt som hör där till.
Spänningen är olidlig hos tre ovetande damer, vad är det som är i görningen?!

Vi skojar lite med varandra om att det säkert är laget som ska åka och visa upp sig och fira med supportrarna.
Och helt från ingenstans dyker det upp poliser med hästar, 10-15 pikétbussar, militärer tillsammans med fan och hans moster!
Det är alltså FC Barcelona som kommer åkandes på en dubbeldäckare med musik och dansande tjejer och hej o hå!
Vi blir helt lyriska och har världens bästa utsikt. Vi vinkar till dem och de ser oss, och vinkar tillbaka(!)
Jag blev som ett barn som nyss träffat sin största idol.
Jag som egentligen inte ens tycker om fotboll...

Det var så mäktigt, så mycket folk som var så glada och uppspelta. Svårt att beskriva hur det kändes. Bara spännande.

Ps. Förlåt för den kassa kvallen på bilderna, jag skyller på att jag var så nervig att jag inte kunde hålla kameran still...