Kriget med mig själv.

Den som sa att människan är ett djur hade helt rätt, man kan jämföra oss med sjöstjärnor, som enligt uppgift helt saknar hjärna.
Människan råkar bara vara det sällsynta djur som har kläder och skor.
Jag och ni-vet-vem är egentligen bara två djur som är för stolta för att erkänna det uppenbara.

Jag går på det varenda gång, hur kan man vara så sjuhelvetes dum?
Kanske är jag en sån person som alltid vill ha det man inte kan få?

Man vill ju inte vara en sån där jobbig människa som spyr ut alla känslor för allmän beskådning.
Men jag är rätt säker på att ni som läser detta är den fina skaran människor som är mina vänner.

Kram från en sjöstjärna.