Jag vet inte ens vart jag ska börja. Var ju på personalfest i lördags, jobbade fram till sju och bussen gick åtta då det var bara att springa upp till garderoben och byta jobbkläder mot partyoutfit.
Redan på bussresan hade många druckit lite för mycket och de ville gärna påpeka att jag och Frida var minsann inga partysvenskar just då Jag är så jävla trött på det ordet! Och att folk hela tiden säger "smil då". Vi fick inte ens prata utan att nån jävel sa antingen det ena eller det andra.
För att göra en störd fest kort så innefattade den sjukt osmidig otrohet mellan två kollegor - den odiskreta högerhanden under bordet i cirka en timme, alla såg). Tafsande på hälften av alla kvinnliga medarbetare, jag konfronterade och fick bl.a. detta; "sorry då och nähä men då kanske vi inte ska vara vänner längre".
Detta kom fram efter ett ganska långt nekande.
Öppna skjortor och dans på bord, okej om du är runt 20 men inte 40.
Ja, ni förstår. Trodde vuxna människor visste att man som mest ska vara salongs på personalfest, men hej vad fel man har.
Tackar nästan Gud för att det inte var jag som låg hemma med feta ångesten i söndags.
Ps. Jag ger onda ögat till tafsmannen i x antal månader till.
Som grädden på moset har jag halva kvällen på film. Älskert.
Imorn drar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar